Just another girl

Måndag, solen skiner och humöret är på topp. Jag mår faktiskt bra, jag har fixat så att min tidspress på uppgifter inte existerar längre och nu får bara tiden rulla iväg. Det jag är mest glad över är att det inte är någon kille som gjort mig lycklig idag. Lycklig är ett ord som jag inte använt på länge , ett ord som jag knappt vet vad det betyder. Vad innebär lycka egentligen? Glad på en överdriven nivå? Idag var jag glad iallafall , på en överdriven nivå. Äntligen är jag tillbaka till mitt vardagliga liv fast utan problem. Just nu gillar jag livet, får se hur länge det håller.

B

Jag vill ha någon , någon som kan hålla om mig och säga att allting blir bra. Någon som inte är av samma kön utan en kille som verkligen finns där för en. En som inte väljer sex i första hand... Jag vill känna mig älskad eller bara omtyckt. Få gulliga sms om "hur söt jag är eller hur fin jag är när jag sover". Som om det någonsin skulle kunna hända. Riktig kärlek eller bra relationer mellan olika personer existerar bara i böcker eller i uppgjorda TV-shower. Jag önskar att jag hade ett sånt liv... kunna låtsas i alla fall. Låtsas att jag har någon nära. Inte bara för att mysa utan för att känna efter... Känna efter om kärlek ens existerar.

Jag tar tillbaka det jag sagt om killar, jag är rädd för killar. Ena stunden är dom där för en till hundra procent och nästa timma har dom kört in en dolk rakt genom öronen på en. Man förstår aldrig riktigt hur dom tänker. "Hon är söt, hon är okej, hon är en jag kan ligga med". Den sista tanken är ju bara äcklig...

Jag förstår inte varför killar ska styra de flesta tjejers humör. Genom att säga en mening kan de lysa upp ens dag eller trycka ner en till underjorden där alla skär sig själva och tycker att livet är patetiskt.

Livet är inte bra men inte patetiskt. Enligt mig då... I mitt liv styr inte bara killar mitt humör. För de mesta gör dom det men det finns även andra saker som trycker ner en väldigt mycket också... Typ skola, lärare, tidspress, vänner, föräldrar... u name it! Sista året på gymnasiet har varit ett helvete och fortfarande är. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Känns inte som att det finns någonstans att gå. Jag går på en väg utan slut med en massa rötter och mina fötter är inte lätta. Håll ut... bara 72 dagar kvar sen har jag annat att oroa mig för...

Mitt första inlägg.